”Folksagor från Tibet” är den första samlingen i sitt slag på svenska. Här presenteras femton sagor utvalda att ge en mångfacetterad bild av den tibetanska sagoskatten. Texten är fritt översatt efter tyska uppteckningar i Märchen, Sagen und Schwänke von Dach der Welt ”, en samling i fyra band, utgivna 1982 av VGH Wissenschaftsverlag, Sankt Augustin.
De tyska originalen har försiktigt redigerats för att undvika onödiga upprepningar och omtagningar. Berättelserna är enkla och följdriktiga och saknar konstsagans romantiska utsmyckningar. Den svenska bearbetningen följer i allt väsentligt originaltexten, inga detaljer har lagts till eller utelämnats.
Tibetansk kultur är sammanlänkad med buddhismen som genomsyrar livets alla skeenden. Tibetansk folklore är naturligtvis inget undantag även om många folksagor söker sina rötter i den shamankultur som föregick buddhismen. Några har importerats från Indien, andra återfinns på ett förvånande stort geografisk och tidsmässigt avstånd från det isolerade Tibet.
De femton sagorna är försedda med var sin inledande kommentar där släktskapet med andra sagotraditioner, sagornas spridning och möjliga vandringsvägar kort belyses. För den specialintresserade finns en lista på fördjupande litteratur.
ÄR DETTA EN BARNBOK?
Folksagor var aldrig avsedda enbart för barn och så är inte heller fallet med dessa sagor. Berättandet var en tradition som muntligen överfördes från en generation till nästa. Åhörarna kunde vara en blandad skara av gamla och unga och berättaren anpassade sig säkert till publikens sammansättning. Därför lämpar sig sagorna fortfarande utmärkt för högläsning. De grymmaste partierna kan dämpas av en klok högläsare medan klurigheterna kan inspirera till roliga diskussioner mellan barn och föräldrar.
VARIFRÅN HÄRSTAMMAR SAGORNA?
Projektet som ursprungligen räddade dessa sagor från glömska, inleddes 1967 i Dharamsala, huvudort för den exiltibetanska kolonin i norra Indien. Bland tibetanerna som flytt sitt land fanns på den tiden ännu många som kunde återge de sagor de hört i sin barndom.
Tibetologen och språkforskaren Dieter Schuh Schuh arbetade till en början ensam med att banda och teckna ned flyktingarnas berättelser. Senare anslöt sig Peter Schwieger, Roland Bielmeier och Silke Herrman till projektet. Språkforskaren Monika Kretschmar, samlade ett eget material i Mustang biträdd av tibetanen Jampa K. Phukhang.
_________________________________________________________________________________
TEMAN OCH MOTIV I SAGORNA
Det magiska tretalet är viktigt som betydelsebärande element. Tre försök att lösa en uppgift, tre möten med vägvisare är ett återkommande motiv. Därtill kan läggas tre egenskaper eller tre färger. I tibetansk folkdiktning kan färger representera stadier i de prövningar huvudpersonen genomgår eller nivåer i en andlig hierarki. De tre systrarna på berget är ett typexempel. I berättelsen om Prinsessan och tiggaren passerar hjältinnan på sin väg mot sitt mål, tre landskap i var sin färg. Samtidigt ger sagan en inblick i den robusta livsstil som en gång rådde på världens tak.
Folksagor kan vara fragment av större epos. Gesar av Ling, Tibets långa hjälte-epos, har gett upphov till många berättelser där avsnitt eller motiv från ursprungslegenden är invävda. Den bortrövade prinsessan är ett exempel på en sådan men påminner samtidigt om de nordiska berättelserna om bergtagna jungfrur. Här är det emellertid inte bergatrollet utan en illasinnad demon som snappar bort den stackars prinsessan.
Demoner kan vara av olika slag. Benrangelspöket är en ”levande död” vars förskräckliga framfart stoppas av en slug gammal gubbe som till slut lyckas överlista honom. Här förenas gott humör och rysligheter på ett för tibetanska folksagor typiskt handgripligt vis.
En del sagor vittnar om korsbefruktning mellan kulturer. Kungen som hade horn liknar påfallande den grekiska berättelsen om kung Midas med åsneöronen.
Flickan som likt Psyke gifts bort med en man vars sanna natur hon inte känner är ett universellt sagomotiv. Dramat skruvas ytterligare till om brudgummen är ett (o)djur som i berättelsen om Skönheten och Odjuret. Tibetanska motsvarigheter är Hundbruden, och Grodan som friare.
Lyckobarnet från Tsalung är en legering av buddhistisk mytologi och bysantinsk sagotradition. Frukten som visar sig innehålla en felik varelse är ett motiv som förekommer såväl i Ryssland som i det ortodoxa Grekland.
Fåglarnas kungaval påminner till sin uppbyggnad om Attars Fåglarnas konferens, den persiska klassikern. Även om äpplet kan sägas ha fallit ganska långt från trädet, de beskäftiga fågelkaraktärerna verkar närmast vara besläktade med Nalle Puh och hans vänner.
Att behandla djur med respekt är en buddhistisk dygd. Ärlighet varar längst är en av många tibetanska folksagor där djuren visar tacksamhet mot sin välgörare.
Sensmoralen i Stenlejonet pekar på en av de egenskaper en god buddhist bör undvika, nämligen girighet och dess förfärliga följder.
Fablerna Den illa gör han illa far och Otack är världens lön handlar båda om Den Stora Stygga Vargen. Djurens – och därmed våra – tillkortakommanden skildras med drastisk - men i grunden godmodig humor.
I tibetansk folklore är haren inte alls harig, den är en djärv trickster och dessutom inte särskilt snäll. I sagan om Den hjälpsamma haren, för övrigt är en variant på sagan om mästerkatten, kokar haren utan förbarmande demonen i hans egen kastrull. Av
hänsyn till unga läsare har de blodtörstigaste hararna uteslutits ur denna sagosamling.
Tibetansk opera är en arkaisk teaterform som överlevt till våra dagar. Handlingen i dessa långa föreställningar är hämtade ur sagans och mytens värld. Men trafiken kan även gå i motsats riktning. Nyima Sug, en ursprungligen indisk berättelse som i Tibet använts som operalibretto, lever även vidare som fristående saga.
OM MIG SJÄLV
Jag är bosatt i Uppsala sedan slutet av sextiotalet men kommer ursprungligen från Finland. Min härkomst är blandad med rötter i Tyskland men även i Ryssland och Korsika. Jag är med andra ord en ganska typisk finlandssvensk. Jag föddes i Helsingfors 1935. Efter avslutad skolgång 1953 studerade jag grafisk formgivning och dekorationsmåleri vid Konstindustriella Högskolan, Ateneum i Helsingfors. Samtidigt med studierna assisterade jag min mor, Mona Leo i hennes dockteater. Mona Leo blev berömd för sina personliga och konstnärliga handdockor, 1962 gjorde vi tillsammans en långfilm, ”Den osynliga handen”, baserad på en gammal saga, känd som Lycksalighetens ö i Sverige, I Finland kallad Nordvästanvinden och Döden.
Jag tränade klassisk balett som ung dock utan ambitioner att bli professionell. Scenkonst, särskilt dans har dock fortsatt att fascinera mig. Under en tioårsperiod med början på sjuttiotalet, verkade jag som kostymtecknare, huvudsakligen för Stockholms Stadsteater, men även för andra scener, bland annat Cramer baletten. Jag intresserade mig särskilt för hur kostymen fungerar i rörelse.
Illustration har utgjort stommen i min konstnärliga verksamhet. Min första utgivna bok som jag också illustrerade skrev jag som sjuåring. Den handlade om en leksakskanin. Ståhejet kring denna tidiga debut kändes så skrämmande att jag beslöt att aldrig mera fatta pennan. Ett löfte som jag bröt tio år senare då jag började frilansa som tidningstecknare vid Hufvudstadsbladet.
Till Sverige flyttade jag 1967 tillsammans med min familj som då bestod av make och tre små döttrar. Anledningen till flytten var min makes medicinska vidareutbildning. Vår vistelse som var avsedd att vara temporär blev för min del permanent efter skilsmässan tre år senare.
Då jag redan i Finland haft illustrationsuppdrag för de stora förlagen i Stockholm kunde jag i Sverige försörja mig och mina döttrar som frilansande tecknare.
1984 inledde jag samarbete med det lilla men kvalitetsmedvetna förlaget Fripress. Min första bilderbok hette Sampo Lappelill med text av Zacharias Topelius, den finländska barnlitteraturens fader. Boken väckte uppmärksamhet och översattes till ett tiotal språk. Efter denna framgång gavs jag chansen att skapa de bilderböcker jag drömt om att få göra. Det blev en rad bearbetningar av folksagor men den bok jag själv skulle vilja lyfta fram är en verklighetsskildring. I den självbiografiska bilderboken Ekorrögon. Skildrar jag min tid som finskt ”krigsbarn” i Sverige, 1944.
Boken var mitt inlägg i en pågående debatt i Finland om nyttan eller skadan av att evakuera 70 000 barn till grannlandet under pågående krig. Ett entydigt svar på frågan gavs inte men hos mig väcktes minnen som stärkte min förståelse för ”ensamkommande flyktingbarns” situation.
Långt senare, i början av nittiotalet besökte jag för första gången Dharamsala i norra Indien. Staden är som känt, Dalai lamas tillflyktsort samt säte för tibetanernas exilregering. I Dharamsala finns även ett forskningsbibliotek där man bland annat bevarar de buddhistiska skrifter som förts ut ur Tibet. Samtidigt verkar biblioteket som ett förlag och det var här jag så småningom fick göra en insats för de tibetanska flyktingbarnen. Till dags dato har LTWA (Library of Tibetan Works and Arcives) publicerat fyra bilderböcker baserade på tibetanska folksagor där jag står för bild och ursprungligt manus.
Av dessa fyra är en skapad enkom för LTWA, en jataka-berättelse. I svensk översättning är titeln Haren i månen och här sluter sig cirkeln. Året innan jag med många andra finländska barn, sändes till Sverige undan krig och svält, skrev jag min lillgamla saga om en leksakshare. Sjuttio år senare är haren reinkarnerad. Den här gången skall den lotsa tibetanska barn in i böckernas värld. Barn som sänts till Indien från sitt ockuperade hemland för att få chansen till en bättre start i livet. Som de finländska barnen en gång i tiden…
_________________________________________________________________________________
TIBETANSKA FOLKSAGOR OCH JATAKABERÄTTELSER
De tre silverslantarna. Natur och kultur 1994. Text: folksaga berättad av Tashi Daknewa, på svenska av VL
Övers. danska, tyska, färöiska, engelska
Den vilda flykten. Natur och kultur 1996. Text: Jataka återberättad av VL
Övers. finska, danska
Haren i månen och andra fabler ur Jataka. Natur och kultur 1997. Text: återberättad av VL
När vargen föll i gropen. Natur och kultur 1998. Text : tibetansk. folksaga återberättad av VL
Övers.danska
ÖVRIGA BILDERBÖCKER
När Lisa och Lena hade röda hund. Rabén & Sjögren 1960. Ny uppl.1976. Text: Grete Janus Hertz
Lisas och Lenas födelsedag. Rabén & Sjögren 1971. Text: Grete Janus Hertz
Tiger var är du? Rabén & Sjögren 1974. Text: Ann Mari Falk
Övers. finska
Sagan om lyckans fågel. Rabén & Sjögren, 1974. Text: Peter Fedor
Övers. finska, norska, holländska
Solsång. Verbum 1975. Text: Franciskus av Assisi, översatt av Anders Österling
Cirkus Balja. Rabén & Sjögren 1976. Text: Ann Mari Falk.
Övers. finska
Sampo Lappelill. Fripress 1984. Text: Zacharias Topeliusbearbetad av Lennart Frick
Övers. finska, danska, norska, estniska, kurdiska, tyska, lettiska, frisiska, engelska, nordsamiska, lulesamiska
De hemliga strandfynden. Bonniers juniorförlag, 1984. Text: Veronica Leo
Övers. danska.
Odödlighetens klippa. Fripress 1985. Text: folksaga återberättad av Veronica Leo
Övers. finska, estniska, holländska, danska, norska, kurdiska
Snöflickan. Fripress 1986. Text: folksaga återberättad av Veronica Leo
Övers. norska, danska, engelska, holländska
En midsommarnattssaga. Fripress 1987. Text: folksaga återberättad av Veronica Leo
Övers. finska, danska, kurdiska, arabiska, syrianska
Den hungriga jätten. Fripress 1989. Text: Veronica Leo
Övers. finska, danska
Ekorrögon. Fripress 1990. Text: Veronica Leo
Övers. finska, danska, norska, japanska
Stjärnöga. Fripress 1991. Text: Zacharias Topelius bearbetad av Lennart Frick
Övers. finska, danska, norska, färöiska, samiska, lulesamiska
Hej världen. Natur och kultur 1992. Text: Veronica Leo
Vem bor här. Natur och kultur 1992. Text: Veronica Leo
Hallonmasken. Natur och kultur 1995. Text Zacharias Topelius bearbetad av Lennart Frick
Övers. finska, danska
Karin Träkjol. Schildts 2005. Text: folksaga återberättad av Veronica Leo
Övers. finska
Himlens elefanter. Opal 2007. Text Indisk myt återberättad av Veronica Leo
BILDERBÖCKER I SVART-VITT
Lillans resa till månen. Generalstabens litografiska anstalt 1976. Text: Vivi Täckholm
Våra hav. Generalstabens litografiska anstalt 1978. Text: Vivi Täckholm
Professor Djurström och Göte Skötare, berättelsen om paketet. Rabén 6 Sjögren 1980.
Text: Ola ström och Per Dunsö.
Övers. danska
UNGDOMSROMAN
Gustafs resa, en sann historia. Schildts 2008. Text efter Eric Gustaf Ehrströms dagbok från 1808-09.
Övrig illustration:
Se Veronica Leo/invandrad författare.
